straffe

straff, straffa, straffspark

1. (juridik) åtgärd som utföres med person som gjort något fel, ofta något som är negativt för personens (omedelbara) välmående; speciellt fängelse, böter, skyddstillsyn eller annat påföljd som utföres med en person som begått ett lagbrott

2. (basket) det att ena laget får kasta bollen i avsikt att träffa korgen från en fast punkt efter att motståndarna har begått en foul på defensiv planhalva

3. (fotboll, bandy, handboll) det att ena laget får utse en spelare att försöka göra mål mot det andra lagets målvakt, genom att sparka, kasta eller slå bollen från en bestämd punkt rakt framför målet, medan övriga spelare inte tillåts ingripa, vanligen som en följd av att någon i det andra laget begått ett regelbrott i eget straff- eller målområde

4. (innebandy, ishockey) det att ena laget får utse en spelare att försöka göra mål mot det andra lagets målvakt genom att från spelplanens mittpunkt ta bollen eller pucken och sedan simulera ett friläge där boll- eller puckhållaren ej får dra bollen eller pucken bakåt

5. utdela ett straff, t.ex. för ett regelbrott

6. (fotboll) det att ena laget får utse en spelare att försöka göra mål mot det andra lagets målvakt, genom att sparka bollen från straffpunkten, medan övriga spelare inte tillåts ingripa, vanligen som en följd av att någon i det andra laget brutit mot reglerna, till exempel att någon utespelare tagit bollen med händerna innanför det egna målområdet